För första gången på länge har jag sytt någonting jag blivit nöjd med. Mina byxor blev riktigt bra. Inte perfekta, men det kommer väl med övning, hoppas jag. Som jag har hållit på. Burdamönster. Syskola. Steg för steg. Men sånt där de anser vara självklart står inte med. Och bilderna är inte särskilt informativa. Kanske var det delvis därför som jag fick sy i dragkedjan fyra gånger? Ett av skälen som inte är Burdas fel är att jag slarvat med avritningen av mönstret. Markeringarna för dragkedja och knän hamnade inte riktigt där de skulle. Ett tag var jag nära att ge upp, men skam den som ger sig. Och de som skäller på sina ungar för att de är envisa gör dem en otjänst. Att vara envis är skitbra. Annars hade jag aldrig blivit klar. Jag lärde mig massor. Dragkedjan är ett exempel. Jag har gjort det förut, men inte i nya plagg. Eller jo, en slit-och-slängväska jag sydde för några år sedan. Men där var det inte lika noga att det blev snyggt i kanterna.
Tyget är från min mors gömmor. Randigt i grönt, beige och brunt. När jag blev färdig med byxorna kom jag på att jag behöver en kofta att ha till. Stickat tyg i rätt beige finns. Fast behöver, när jag precis har skänkt bort tre säckar kläder? Nej, jag vill ha en kofta till: Eller ännu närmare sanningen: Jag vill göra en kofta till mina byxor. Så jag fastnade bland tidningarna. Efter att ha ställt en fråga på fejan var det en av sytokarna som berättade att man kan söka ur burdatidningarna på nätet. Det ska jag göra! Fast å andra sidan hittar jag ju annat jag vill sy under tiden jag bläddrar i tidningarna...
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med sådana plagg jag inte blir nöjd med. De kommer inte in i min garderob. Där är trångt nog ändå. Jag tror att jag ska ha en liten skänkaväska i syrummet. Är det inget fel på plagget utan det bara är mig det inte passar kan ju någon annan kanske få glädje av det? Frågan är då vad jag gör med min raglantröja? Den blev som för trång och för pösig samtidigt. Efter att jag gjort om halsringningen tre gånger inser jag att jag aldrig kommer att använda den. Men jag fick till halsen till slut. Finns det någon som är så skapt att den passar?
När jag blev less på den hittade jag en t-tröja mamma klippt till, troligen någon gång på 90-talet, men aldrig sytt. Jag sydde ihop den, tog in lite i midjan och smalnade av ärmarna. Den kommer jag att använda, även om det nog aldrig blir någon favorit. Jag kan ha den på jobbet, tänkte jag. Men nu vet jag ju inte riktigt vad jag ska jobba med här näst. Blev uppsagd förra onsdagen så nu har jag bara tre veckor kvar där jag är och har varit det senaste 1,5 året. Jag har alltid varit timmis. Nu har jag haft fast schema och kommit på att jag faktiskt trivs med det. 44 år gammal var det kanske dags? Tiderna passade mig perfekt. Och regelbunden ekonomi. Det är ju en fantastisk uppfinning. Har skickat iväg en jobbansökan idag och ska få iväg några till i veckan. Det löser sig. jag vet ju det. Men det är mycket som jag trodde mig veta om framtiden som blivit ändrat med en gång. Det gör mig otrygg på ett sätt jag inte är van vid. Jag tror att jag har blivit vuxen. Eller tråkig. Bara att välja.