Jag fick en a-linjeformad klänning av en herre som sparat sin mors gamla kläder.Hon var betydligt större än jag. Även om det är ett ganska läskigt syntettyg så tycker jag om mönstret. Fast på mig var den ett tält. Att sy om och ändra är något jag aldrig direkt ägnat mig åt. Inte ens min superskickliga mor gjorde det gärna. Hon tyckte det var svårt att få det bra. Men nu så ville jag försöka. Jag klippte av klänningen under bysten och sydde in livet. Sedan la jag några veck på kjoldelen och sydde fast den. Klänningen var fortfarande för vid i ryggen så jag sydde några insnitt. Sedan fick jag göra ytterligare ett par under bysten. Och se, jag blev ju riktigt nöjd. Skoj!
Nu hade jag ju inget mönster utan klänningen åkte av och på under tiden jag ändrade bit för bit.Tur att det är varmt och skönt i stugan. Lediga dagar har sina fördelar, även om jag inte får gjort precis det jag vill. Hoppas att grannarna höll sig på avstånd och inte chockades av min oanständighet. 


Från början är klänningen av märket Kerzy och sydd i Borås. Bara det är ju en bit kulturhistoria. Jag tänker på alla kvinnor som på någon av alla textilfabrikerna och sytt. När det var arbetskraftsbrist på 60-talet kom många unga flickor från Finland för att jobba. Många av dem blev kvar. Undrar vem som sytt denna? Och vad skulle hon tycka om min ändring? Naturligtvis kunde den ha gjorts snyggare, smidigare och allt sådant. Men hej, det var mitt första försök! 
 

Egentligen hade jag tänkt åka till stan och soffmysa lite. Det är bra för mig. Men symaskinen lockade för mycket. Jag har lagat en klänning, ytterligare en retromodell, fast den passar mig. Dessutom hann jag sy fast bärremmen på en handväska. Att sy i skinn med nya maskinen var ju som att sy i smör. Jag har en skinnpaj som behöver lagas med. Undrar om jag vågar ge mig på den?