Jag har lite svårt för det där med förhållanden. Allt börjar bra och rosenskimrande. Efter ett tag visar han, eller jag, sidor som inte är så charmiga. Och så gör det ont. Nu har jag mött den jag vill leva med, den jag vill bli gammal med. Säg hej till min kärlek. Janome Skyline S3. 
När jag kom hem igår tog det inte mågna minuter innan jag satt där med mina provlappar och experimenterade. Jag hade ju hoppats att allt skulle vara enkelt, att vi skulle vara som gjorda för varandra och bara falla i varandras armar och låta det goda livet börja. Kanske är det den romantiska föreställningen som gör att mina förhållanden tar slut innan de börjar? För nej, inte ens med detta praktexemplar blev det så. Jag sydde sömmar som var fula. Tyget drogs ner i maskinen och stygnplåten fick plockas bort flera gånger för att få loss eländet. Jag fick trä om maskinen ett par gånger och komma på vad jag gjort fel. Det är tur att herr Skyline är mer förlåtande än de flesta män jag träffat. Till slut insåg jag ju att maskinen är en känslig typ som inte nöjer sig med billighetstråd. Då gick allt mycket bättre. Sömmarna är snygga och enkla att komma åt. Där finns mer finesser än jag någonsin kommer att behöva och några som jag bara älskar direkt. Automatiskt trådklipp, nej det är ingen livsnödvändighet, hur mycket man än syr. Men så skönt! 
Nu har jag bara ett problem kvar. Jag påbörjade en tunika för ett tag sedan, en jag ska ha på jobbet. Alltså ska det finnas fickor och jag vill ha knapphål i den ena, så jag kan trä larmet genom och ha det ur vägen. Skyline ska kunna göra elastiska knapphål. Perfekt för trikå, tänker jag. Skyline tänker annorlunda. Första bakåtsömmen går bra. Sedan när den ska framåt så puttas tyget ihop till en valk och maskinen står och tuggar på samma ställe. Är jag då inte snabb nog med stoppknappen fastnar alltihop och skruvmejseln får tas fram, igen. Jag tycker själv att jag har provat allt. Antagligen är det inte så. Kanske någon kan hjälpa mig, är det han eller jag som har fel?