Varmvattendunkens lov

När jag har jobbat över 34 timmar på tre dygn och det är minusgrader ute blir det lätt lite kylslaget hemma i stugan. I går natt slog jag på elvärmen på nedervåningen för första gången på två år. Det lyckades flämta upp värmen till 10 grader. Kändes ju inte lönt ett dugg. Men nu är jag hemma. Flanelluniformen är på, kaminerna gör sitt och i sängen väntar en dunk med varmvatten på att jag ska komma upp och hålla den sällskap. 

Det finns något njutbart med sval säng och en varm dunk. När jag föser dunken åt sidan och kryper ner under duntäcket så känns det precis som när jag rullar över och snor eftervärmen efter någon stackare som sovit i min säng men varit tvungen att gå upp tidigare än jag. Jag vet inte men det kan kanske ha med skadeglädje att göra. Njutbart är det i alla fall. 
Jo då, att sova tillsammans med någon är bland det skönaste jag vet. Att skeda är ett underskattat nöje. I natt låg jag och skedade min dunk hela natten. Tragiskt? Inte alls. Jag slapp vara trevlig innan vi la oss. Att de fjuttiga timmar jag var hemma slippa ta hänsyn till någon annans känslor och eventuella behov var inte bara skönt utan nödvändigt. Dunken är tyst och stillsam hela natten. När larmet började låta i morse kunde jag snooza utan att väcka någon som skulle ligga kvar. Och jag blev inte väckt av någon annan som gick upp innan mig. Dunken låg ljummen bredvid mig och skänkte njutning in i det sista och krävde inte ens att jag betedde mig som folk. Att en tyst dunk inte irriterar mig på något sätt hjälpte mig säkert också att faktiskt göra det. 

Så, nu ska lägga in mer briketter i kaminerna. Där efter går jag upp till min heta sängkamrat igen. Det har jag längtat efter sedan jag lämnade den i morse. Sedan, när jag sovit till jag vaknat av mig själv, eldat lite till och kanske rent av sovit lite middag med dunkens eftervärme kanske kanske jag kan börja tänka tanken att riktiga människor kunde vara trevliga. Innan dess ska jag vara tvärego och bara njuta mitt eget sällskap, tänka mina egna tankar och ha den ljudvolym och hastighet jag själv väljer i mitt liv. Halleluja!